Mytwilight

Det fanns inte så mycket för mig att göra. Jag åt och jag sov. Den enda underhållningen jag hade var den stora platt teven där det fanns så många kanaler att jag inte ens orkade att titta efter. Så för det mesta låg jag i min säng och gjorde ingenting. Jo visst funderade jag väldigt mycket på vad som hade hänt och varför det hade hänt. Jag tänkte ofta på Edward men mina tankar flög oftast i väg bort till Jacob. På hur det skulle varit om allt hade varit innan jag och Alice åkte till Seattle för att shoppa. Då hade jag kanske varit hos honom i La Push nu och skrattat och haft kul. Jag tänkte på hur lika Edward och Jacob faktiskt var. Även om de hatade varandra, var utav två helt olika sorter. Men de båda hade ett sätt att älska. De båda älskade livet, trots att det visade det på olika sätt. Edward visade all kärlek till mig,han uppskattade allt och alla och visade sig inte bäst. Jacob visade kärlek till allt genom att skratta, skämta och leka. Både Edward och Jacob försvarade det dem älskade något så otroligt. Sen var det så förbannat lågsinnade. Jag for upp ur mina funderingar då dörren flög upp och jag satte mig hastigt upp. Joan kom rusande mot mig och hennes blick var hatisk. Dessutom var hennes ögon mörkt röda, nästan svarta, hon var törstig. Automatiskt förflyttade jag mig bakåt. Rädslan hade ännu inte hunnit ikapp mig men den var inte långt därifrån. Joan stod och såg på mig ursinnigt och jag började undra om jag hade gjort något.

"Jag klarar inte detta längre. Du får ringa Alice Cullen och säga att hon har tills i morgon på sig att åka ner till Volterra, befinner hon sig inte där ryker ditt liv. Jag och Dominic väntar inte mer än så här, du luktar underbart." sa Joan och tittade allvarligt på mig och jag tittade skräckslaget på henne och mitt hjärta klapprade värre en vanligt, ja nu hade rädslan hunnit ikapp ikapp mig.

"Tur för dig att den där andra killen fanns, trots att han inte smakade lika gott som du skulle göra var han ändå en stor tröst." fortsatte hon, hon kunde ha sagt mer men mer hörde jag inte. Hade de dödat Tyler? hur kunde min människovän dödas utav vampyrer. Vem skulle stå på tur sen då? Jessica, Ben, Angela? Eller så var det jag. Vem det nu än var så skulle någon försvinna tack vare mig. Det hände så mycket livshotande saker efter att jag blivit tillsammans med Edward. Jag klandrade ingen annan för det, bara mig själv.

Joan sträckte fram en telefon till mig och sedan gick hon ut ur rummet. Med darriga fingrar knappade jag in Alice mobilnummer. Jag kunde egentligen ha ringt hemnumret men eftersom det var just Alice jag ville prata med så var detta bäst ansåg jag. En signal gick och sedan hörde jag Alice osäkra sopranröst, som om hon var rädd att det var någon annan ringde.

"Alice, de har dödat Tyler, jag står på tur och jag vet inte alls vad ska göra." sa jag snabbt, jag kunde inte veta när Joan skulle komma och inte låta mig prata mer. Det var tyst ett tag och jag undrade ens om Alice var kvar.

"Du måste tjäna tid. Vi har en plan men vi kan inte göra något för än i natt." sa Alice när hon äntligen tog till orda.

"Vad ska jag göra då?" pep jag fram och jag kände mig väldigt hjälplös.

"Det var smart att du inte berättade vad jag hade för kraft egentligen. Men skulle du kunna berätta andra grejer. Jag har tagit reda på att kvinnan älskar att prata skvaller och hon vill gärna få reda på mycket. Utnyttja det. Du klarar dig till i morgon, jag har sett dig, Edward kommer nu och jag måste gå." sa Alice snabbt och sedan hörde jag klicket när hon la på.

Jag satt med mobilen i handen och insåg att jag skulle kunna ringa vem jag ville nu, men vem det skulle vara, det hade jag ingen aning om. Jag fick en stor lust att ringa Jacob och bara höra hans röst men jag vågade inte riktigt det, risken att Joan fick reda på att jag pratade med honom och att hon skulle börja ställa allt för många frågor var alltför stor så jag lät bli. Tur var väl det att Joan kom in. Hon tittade misstänksamt på mig men sa inget. Hon var väl törstig eller något för det. Snabbt passade jag mobilen till henne för att både underlätta det för mig och för henne, alltså så hon inte skulle törsta ihjäl efter mig eller något.

”Var är Dominic?” kunde jag inte låta bli att frågade. För om han hade varit här kunde hon väl bara gå ut och jaga en människa, eller var det så att hon funderade på att faktiskt döda mig nu.

”Hans tur att jaga.” mumlade hon och granskade mig. Sedan såg det ut som om hon tänkte säga något mer men hon skakade på huvudet och gick ut ur rummet och stängde den. Kvar satt jag på soffan och kände mig lika ensam igen som jag precis gjort innan. Jag bestämde mig för att sova ännu mer. Det tog ett bra tag för mig att lyckas stänga av tankarna och låta sömnen ta över, tack och lov var det inga läskiga drömmar om röda ögon och blod som störde mig denna natten. Plötsligt satte jag med ett ryck. Jag hörde dunsar, skrik och slag. Jag grep tag i täcket och pressade det mot mig. Kanske bråkade Dominic och Joan, som de brukade. Mer än så hann jag inte fundera innan dörren slogs upp och ingen mindre än Jacob stod där med ursinnig blick. Jag trodde inte att jag såg mina ögon och jag gnuggade mig ögonen och tittade extra noga. Men där stod Jacob Black, fullt levande. Visserligen naken vilket hade vittnat att han precis varit varulv.

”Skynda dig Bella. Jag tror inte att jag dödade henne, hon är säkert bara medvetslös!” väste han och tittade stressat på mig. Jag vet inte hur jag lyckades att ta mig på fötter men vips stod jag bredvid honom och han tog min hand och började att leda mig framåt. Jag hade inte tänkt på att vi varit i en lyxlägenhet, men lägenheten var stor och luftig. Jag skulle precis säga något till Jacob när två vampyrer kom emot oss i full fart, Joan och Dominic!