Mytwilight

Hela tiden var jag rädd att Alice gått över till Volturi och att Dominic och Joan skulle komma för att göra slut på mig eller Tyler. Men de dödade varken mig eller Tyler. Även om jag inte fick prata med Tyler och han knappt vågade titta på mig kände jag ändå hur skönt det var att ha honom i närheten i alla fall.

Plötsligt öppnades dörren och Dominic kom in och i handen höll han en telefon som han sträckte ut till mig.

”Det verkar som Edward Cullen vill byta några ord med dig.” sa Dominic och flinade mot mig. Jag for upp ur sängen och skyndade mig fram mot telefonen för att ta den. Men han drog bort precis då jag skulle ta den. Jag tittade bedjande på honom.

”Ge hit den.” sa jag och tittade på honom. Men han bara flinade mot mig.

”Jag tror Edward har allt tid i världen att vänta på att få prata med dig, var inte orolig...fast så kanske jag råkar att trycka på fel knapp och då bryts linjen… och sen råkar jag kanske slänga ut telefonen ut genom fönstret” sa Dominic och låtsades att se fundersam ut. Men så log han lite vänligare mot mig och gav mig telefonen.

”Fem minuter.” sa han och gick sedan ut ur rummet. Snabbt tog jag telefonen och tryckte den mot mitt öra.

”Hallå?” Sa jag andlöst.

”Bella?” hörde jag Edwards vackra men ändå så oroliga röst. Jag blundade av lättnad och kände mig genast tryggast i världen. Snabbt gick jag mot dörren och stängde den. Inte för att vampyrerna inte skulle höra mig då.

”Gör som jag säger nu, säg bara ja eller nej, inget annat.” sa Edward sedan. Det där han sa fick mig att tänka på vad som hade hänt med James, han hade sagt precis samma sak för att Alice och Jasper inte skulle höra mig. Smart tänkt utav Edward, han ville inte att Dominic och Joan skulle höra vad han skulle säga, som de skulle kunna lista ut med mina svar.

”Ja.” sa jag därför och satte mig på sängen och tryckte telefonen hårdare mot örat.

”Jag vet inte alls vad som hände, jag såg honom, när han tog dig och du anar inte hur länge jag och Alice sprang efter och jag var precis på väg att slänga mig på honom men det var som glas i vägen.” pratade Edward på. Allt det där hade jag hört fast i en annan version.

”Jo.” sa jag, något annat kunde jag ju inte säga. Jag kunde ju inte förklara vad Joan hade för  gåva.

”Är du skadad? Ja eller nej?” sa han och lät väldigt orolig, nästan otrevlig.

”Nej.” sa jag snabbt och förbannade honom i några sekunder över att jag inte fick säga något annat än detta.

”Hur som helst Bella...vi vet var du är någonstans och vi kommer att rädda dig fortare än du anar. De kommer inte döda dig. Alice kommer inte gå över till Volturi och så länge hon inte gör det får de inte döda dig, håll ut, lova mig det.” sa Edward. ”Jag tror att vargarna kan hjälpa oss. Carlisle och de andra har kommit hem och de håller på prata med flocken, vi kommer. Jag älskar dig och jag förstår inte alls hur detta kunde hända.” fortsatte Edward och jag märkte hur fort han pratade, som om han var beredd på vad som faktiskt hade hänt. Det var nog ingen egentligen. Så öppnades dörren och Joan kom in och hon flinade mot mig.

”Jag måste gå Edward. Jag älskar dig.” mumlade jag snabbt och sedan tog telefonen i från mig och jag såg hur hon kastade ut den igenom det öppna fönstret.

”Oops, det var visst den enda telefonen vi hade.” sa jag och spelade förvånad. Jag blängde argt på henne men samtidigt började en strimma hopp väckas i mig. Edward skulle rädda mig, de andra från familjen Cullen var hemma och vargarna skulle hjälpa dem. Jag blev nästan rörd utav det hela.

”Ska vi prata skvaller?” sa Joan och log mot mig snabbt och satte sig bredvid i sängen. Jag höjde på ögonbrynet och förstod ingenting alls. Vad pratade hon nu om egentligen? Jag såg hur hon rynkade näsan åt mig.

”Jag förstår inte hur de står ut med din underbara doft, den är inte som alla andras...” sa hon. Jo det där hade jag hört innan.

”Du behöver inte sitta här?” föreslog jag henne då jag började känna att det faktiskt var lite obehagligt att hon henne bredvid mig faktiskt.

”Hm...tur för dig att jag har ätit tre delikata människor innan.” sa hon och verkade inte göra någon större notis på vad jag sagt till henne. Jag suckade. Kunde hon inte bara komma till saken?

”Vad har den där Alice för gåva egentligen som gör att Aro vill åt henne så mycket egentligen?” frågade Joan efter en stunds tystnad. Jag förvånades över att Dominic och Joan inte ens hade fått reda på varför de skulle utföra detta uppdraget.

”Varför frågar du inte Aro det själv?” sa jag smått irriterat. Jag ville inte sitta här och förklara vad Alice hade för gåva egentligen, tänk så avslöjade jag något som kanske skulle kunna förstöra för de andra.

”Åh du anar inte hur mycket vi frågat, men ha säger att vi får reda på det när det är dags.” sa hon och suckade.

”Då är det väl som det ska vara?” sa jag och hoppades på att hon skulle nöja sig med det. ”Ärligt talat vet jag inte riktigt vad hon har för gåva. Den är ganska komplicerad. Hon kan typ se bak i tiden. Se eh...vad som hänt. Hon visste till exempel om vad jag fick i tvåårs present av min farmor.” ljög jag. Det var väl lika bra att jag kunde förvilla bort henne lite. Så skyddade jag i alla fall Alice lite, hoppades jag.

”Ja men då förstår jag verkligen varför Aro vill ha en som kan titta bak i tiden. Gud vad coolt, och jag som tycker att min gåva är cool...” sa hon och jag kunde höra hur hon förundrades utav Alice gåva. Då skulle hon verkligen veta vad Alice hade för gåva egentligen.

”Edward då?” sa hon sedan och tittade upp på mig. Jag suckade tungt.

”Han har ingen, det är bara Alice som har det.” fortsatte jag att ljuga på. Vad det skulle innebära sedan vågade jag inte ens tänka på.

”Jaha, det var kul att prata med dig Bella, det borde vi göra oftare.” sa hon och klappade mig lätt på kinden innan hon reste sig upp för att gå ut ur mitt rum. Halvvägs stannade hon och tittade på mig.

”Jag hoppas att Alice snart inser hur bråttom hon har med att gå med. Vi kan döda dig när som helst.” sa hon och jag kunde höra undertonen utav en varning. Jag vågade inte ens titta på henne utan tittade ut genom fönstret och jag hörde hur hon försiktigt stängde dörren.