Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

That's What I Am - Part 12 - En oväntad attack

[Här kommer ett nytt kapitel utav That's What I Am. Denna är skriven ut ifrån Edwards perspektiv för att ni ska få förståelse hur han känner. Hoppas ni gillar det. Tack för alla fina kommentarer jag fått]

Varför kunde jag inte svälja min stolthet? Varför kunde jag ute glädjas över att Jacob och Paul hade
räddat min Bella. Det var dör problemet satt. Bella var min och det var jag som skulle rädda Bella. Jag förbannade fortfarande mig själv för att ha låtit Bella gå ut skälv kvällen då hon skadades. Jag visste ju att jag inte skulle lämna själv, men nu hade jag gjort det, idiot som jag var och hur hade jag inte kunnat rädda henne? Jag mindes det så klart fortfarande...

 

***

"Bella, gå ut så länge, jag ska bara snabbt prata med Alice." sa jag och kysste Bella snabbt på munnen. Bella nickade och jag såg henne gå ut.     Min vackra Bella. Sedan så skyndade jag mig uppför trapporna och in på Alice. Hon satt på sängen och stirrade rakt fram.

"Edward, jag är rädd, kan inte du ringa de andra? Åh Jasper, jag vill att han ska vara här." gnällde Alice och gav mig en förtvivlad blick. Jag tyckte riktigt synd om henne men visste inte vad jag skulle säga.

"Det kommer att lösa sig." sa jag mjukt till henne. Men Alice svarade inte utan stirrade rakt fram igen. Rädd. Jag bestämde mig för att ta mig itu med Bella, se till att hon fick den säkerheten hon behövde.

Jag kom ut ur huset och log glatt mot Bella. Jag var så glad över att min Bella fanns hos henne, det fanns inga ord. Då hörde plötsligt okända tankar.

"Perfekt, hon är ensam, vi tar henne nu." mer hann jag inte höra då jag såg en man komma ur buskarna. Att han var vampyr var inte svårt att se. Min mun blev till ett o då jag såg honom hålla i en pinne. Allt gick så snabbt, Bella som vände sig emot honom och hann inte skrika mer än en sekund och han slog henne med pinnen i huvudet och hon ramlade ner på marken. Avsvimmad.

Jag fattade nästan inte vad som hade hänt.Men så såg jag hur mannen tog upp hennes livlösa kropp och försvann iväg med henne.

"Neej!" vrålade plötsligt Alice och jag såg hur hon kom nerflygandes från fönstret i hennes rum. "Gör något då, Edward" skrek hon till mig innan hon försvann efter mannen.

Det var först då jag förstod vad det var som hade hänt. Snabbt så började jag att springa efter Alice och de andra.  Jag var ikapp Alice och sida vid sida sprang vi efter mannen. Vi hade full koll på honom. Jag ökade mina steg och Alice var snett bakom mig.

"Ta honom, jag tar den andra." ropade Alice skärrat till mig men jag svarade inte. Allt hängde på Bella. Hon höll just ju på att tas ifrån mig. Min älskade Bella.

Jag var enormt tacksam – trots att han hade slagit Bella – att hon inte var vaken nu. Vilken dramatisk chock hon skulle få då hon upptäckte att hon var i en annan mans famn. Jag morrade till av den tanken och ökade farten.

Mannen tittade skräckslaget bak på mig. Tja, så fort jag fick tag i honom så skulle jag hugga huvudet av honom, det var väl det han upptäckte nu när jag var på väg.

”Joan, kom då.” vrålade mannen panikartat. Vem den där Joan var, visste jag inte, kanske var det hon som Alice ropat att hon skulle ta. Jag var nu fem meter ifrån honom och det skulle räcka med ett enkelt hopp.

Men för säkerhets skull så fortsatte jag och var en meter ifrån honom. Jag kunde sträcka fram min arm och ta tag i hans krage. Men precis då jag tänkte göra det så dök det upp en kvinna som sprang jämsides honom. Jag gjorde ingen större notis på det utan gjorde mig beredd på att hoppa på honom och det var det jag gjorde. Jag var precis ovanför honom och skulle precis knuffa ner honom men så slungades jag bakåt. Det var som jag hade ramlat rakt in i glas. Något täckte honom från att få tag i honom. Mannen hade stannat och vände sig flinande mot mig. Samma gjorde kvinnan, hon skrattade. Jag gjorde ett nytt utfall mot dem men det var omöjligt, jag kom inte ens nära dem, det var som att springa in i en vägg. De stod där och såg på mig då jag försökte få tag i Bella i en liten stund.

Sedan försvann dem bort ifrån mig. Snabbt reste jag mig upp och rusade efter dem men så kände jag en hand falla på min axel. Alice stod där och tittade allvarligt på mig.

”Du kan inte följa efter dem, gör inte det. De vill att du gör det.” sa hon och tittade på mig. Jag stirrade ursinnigt mot henne. Vad sjutton menade hon med det? Jag hade varit så nära på att få tag i den där mannen men ås hade den där kvinnan sabbat allt, men hur? Jag borde ha varit mer uppmärksam och läst tankarna, då hade jag vetat.

”Vad menar du med det?” sa jag och tittade argt på henne.

”Jag har stött på kvinnans gåva innan, en sköld, en sköld som hon sätter runt sig och de hon vill i sin omgivning. Det gör det omöjligt för någon att komma nära henne, det är som att gå in i en glasvägg, vi mötte henne i staden innan, hon hi...” förklarade hon men jag höjde handen.

”Tyst, Alice!” sa jag och höjde handen och hon tystnade genast och tittade vaksamt på mig. Jag tittade in mot skogen. Vad skulle de med Bella till? Varför? Varför tog de just min Bella.

”Har du något svar på detta?” sa jag och gjorde en gest in mot skogen. Alice öppnade munnen för att säga något men stängde den snabbt.

”Vad?” morrade jag fram då jag visste att hon hade något hon inte berättade för mig. Jag tänkte inte läsa hennes tankar för att få reda på det.

”Precis när du gick ut till Bella fick jag den visionen, sen i andra sekunden hade tagit Bella och du bara stod där och jag fick panik, de bestämde sig så sent, de måste ha vetat om min gåva.” sa hon. Jag spände ilsket blicken i henne.

”Och du ska kunna se in i framtiden.” muttrade jag halvt irriterad men ångrade mig i andras stunden. Jag skulle inte vara hård mot Alice. Utan henne hade jag varit handikappad. Jag tittade på Alice för att se om hon tog åt sig men det verkade inte som det för hon stirrade stint framför sig innan hon tittade på mig.

”De har henne i gisslan.” sa hon och så förklarade hon hur Volturi hade var inblandande i allt, de ville så gärna ha Alice...

***

 

Ja, det var så det hade gått till när Bella hade kidnappats. Jag skämdes så otroligt mycket, jag hade inte ens kollat hur hon mådde, jag borde vara den som undersökte det, inte Jacob, inte Paul eller Alice. Det skulle vara jag.

Jag fattade om Bella inte ville prata med mig mer på en evighet nu, det skulle inte förvåna mig. Kanske skulle hon låta Jacob trösta henne ännu mera nu. Tja, här satt jag, inne på mitt rum och betedde mig som en skit. Alice hade slutat att prata med mig och jag visste inte varför. Kanske för det jag gjort mot Bella, eller snarare, det jag inte gjort för Bella. Jag var tvungen att ändra mig, för allas skull, för Bellas skull. Så fick det bli.

Jag reste mig ifrån min säng och tog mig ut ur mitt rum och ner i hallen. Jasper och Alice kom in igenom dörren, de hade precis varit ute och jagat. Alice glada min ersattes med en blängande blick då hon fick se mig. Snabbt släppte hon Jaspers hand och sköt honom framför sig, så han skulle gå in utan henne.

”Jacob var visst hos Bella idag, kul att någon finns där hos henne när inte jag kan.” sa hon och tittade kyligt på mig. Jag hade lust att slå till henne, men det skulle få allvarliga konskvenser.

”Jag ska dit nu, Alice.” muttrade jag och tog mig förbi henne. Det var otroligt vad jag skämdes. Jag hade gjort mig ovän med min favoritsyster och dessutom höll på att förlora Bella, allt för att jag skämdes och var för stolt. Men nu fick jag göra ett försök, det kanske var det som krävdes.


[Hur tycker du att detta kapitel var? Var det bra att läsa i Edwards perspektiv? Ska jag fortsätta mer det eller ej? Ska jag skriva ur någon annans perspektiv?]





Anonym

SKRIV MER , SKRIV MER :p

2010-07-25 / 11:05:27
Erika

Vad väntar du dig? Jag tyckte att det var toppen bra! Tack för att du skrev i Edwards perspektiv så att jag förstod.

2010-07-25 / 15:54:31
Hemsida: http://cullens.webblogg.se/
Mattiz

DET VAR SKIT BRA ÄNTLIGEN HAR DU BÖRJAT SKRIVA MER!! <3 JAG VILL HA NÄSTA KAPITEL NU!!! SÅ SKYNDA SIG OCH SKRIV DET <3 <3

2010-07-25 / 20:55:37
Moa

Jag tycket att den var bra, men jag förstod fortfarande inte varför han avvisade Bella förut? men annars tycket jag att det var bra att man fick veta lite hur Edward känner och tänker ;)

2010-07-27 / 16:50:53
Hanna

jätte bra!

2010-07-30 / 17:08:52
Hemsida: http://twilightsagafans.blogg.se/
Emma

Vart kommer den där bilden ifrån????



Jätte bra! skriv på! GG! ;)

2010-08-01 / 12:06:01
Hemsida: http://skymmning.blogg.se/


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: