Mytwilight

HOWARD: Det är fullt möjligt att de är. Kommer du ihåg den dagen när jag försökte prata med australensk accent? Du sa, ”Om du vill kunna prata med australiensk accent, då måste vi börja om. Vi kan inte börja från grunden du har byggt själv.”

SAMUEL: Jag kan ge dig några lektioner.

HOWARD: [med australiensk accent] G’day, mate! How the bloody hell are you?

SAMUEL: Det är mycket bättre än förra gången, faktiskt. Du är på god väg.

HOWARD: Seriöst?

SAMUEL: Har du övat?

HOWARD: Nej. Det kommer naturligt för mig. Någon måste ha klickat. Jag vet att du är vältränad som skådespelare och att du har varit aktiv inom teater. Men nu är du i denna interessanta position där du blir erbjuden filmroller. Hur kommer du att hantera det?

SAMUEL: Tja, det handlar om att hitta tiden till att göra teater, som jag älskar. Men med schemat jag har nu så vet jag inte riktigt när jag kommer ha tid att göra det. Just nu är jag bara glad över att jag får jobba med människor jag beundrar och som hjälper mig att växa som skådespelare. Men det finns en massa bra framväxande australienska dramatiker som jag skulle vilja arbeta med. Det skulle vara underbart att få göra en annan australiensk film snart. Jag vill verkligen fortsätta att supporta det som finns i Australien, så det är högt på min lista. Det finns massor av spännande möjligheter. Jag vill bara vara delaktiga i något som ska bli en berikande erfarenhet. Många av de roller jag har gjort i Australien har varit typ inåtriktade boy-next-door-saker, så det var ’saftigt’ att spela bov som blir manipularad i detta blodiga Macbeth-senario. Men samtidigt lite hofullt, på ett sätt, att kliva på en riktigt stort projekt som detta för första gången. Det var inte något jag kunde direkt relatera till, eftersom de flesta filmer som jag har varit inblandad i Australien har haft en mindre skala.

HOWARD: Det är så många bra skådespelare som kommer från Australien – jag har haft nöjet att jobba med en nyligen, som du också har jobbat med – Mia Wasikowska. Tycker du att australienska skådespelare är som en liten stam?

SAMUEL: Ja. Vi har hemliga möten, som en sekt.

HOWARD: Där ni pratar om hur ni ska ta över Hollywood? Jag skulle inte bli förvånad – det är precis vad som händer.

SAMUEL: Jag känner inte så många australienska skådespelare i Los Angeles, men det är några stycken av oss. Jag menar, vi ses lite då och då, men jag skulle inte säga att vi är någon slag allians eller något sådant.

HOWARD: Jag har upptäckt, bara genom att jobba med australienska skådespelare som du och Mia och Sam Worthington – faktiskt Gus Van Sant, som regisserade filmen [Restless] som jag jobbade tillammans med Mia i, jag har också sett samma hos Nicole Kidman – att ni har sådan beslutsamhet. Jag vet inte om det är terrängen i Australien eller den sorts träning du får eller sättet skådespel lärs ut där, men det finns en beslutsamhet som vi amerikaner definitivt kan lära oss något av. Det finns också en sorts tacksamhet.

SAMUEL: Alltså, jag tror det är träningen tillsammans med vetskapen om att en film görs med så få och så långt emellan. I Australien kan en audition vara väldigt sällsynt. Det finns inte lika många tillfällen. Så jag gissar att det är så mentalt att du ska ge allt när du väl får tillfället. När du sätter det i amerikanska sammanhang, där du får ett betydligt fler antal auditions i veckan, jag antar att din träffgrad är lite bättre, på ett sätt. Jag menar, att vara i en film som Eclipse är en så stor chans – och det finns en enorm fanbase runt dessa Twilight-filmer som du måste respektera. Så jag tror inte att jag kunde sova på natten om jag inte hade gjort mitt bästa.

HOWARD: Jag kände desamma när jag gjorde mitt första jobb.

SAMUEL: Och nu är du typen som chillar om hela grejen, visst är det så?

HOWARD: Nja, jag vet inte – jag är lite typ A. Innan du reser tillbaks till staterna, kom ihåg att skriva en lista på allt du vill ta med dig, så du inte glömmer något.

SAMUEL: Okej. Det ska jag.

HOWARD: Kommer du ihåg när jag gjorde det åt dig?

SAMUEL: Ja, Bryce.

HOWARD: Vad bra. Du åker så långt och du vill inte glömma något.

SAMUEL: Jag ska skriva en lista. Vill du att jag ska mejla listan så du kan kolla om det är något som du vill lägga till?

HOWARD: Japp. Och något i ämnesrubriken som speglar den första raden i det dokument du skickar mig. Så innan vi går, snälla berätta för alla om vad som hände i Vancouver med tvättbjörnen.

SAMUEL: Well, jag har inte förvandlats till någon slags tvättbjörns-vampyr – än. Men jag blev attackerad i Stanley Park av en tvättbjörn. Jag visste inte att de var nattdjur.

HOWARD: Visste du inte att tvättbjörnar är nattdjur?

SAMUEL: Nej. Och denna hade galna, gråa ögon.

HOWARD: Den var också vindögd. Du visste inte vart den tittade på för stunden.

SAMUEL: Yeah. Så, som du kommer ihåg, så satte jag mig jämte tvättbjörnen för att ta en bild och du tog två bilder, en där jag sitter glatt bredvid tvättbjörnen, och en där jag flyger tillbaka medan denna pälsboll hoppar på mig. Den bet mitt finger.

HOWARD: Det började blöda.

SAMUEL: Det gjorde det. En tvättbjörn bet mitt finger och det började blöda.

HOWARD: Det skulle inte ha förvandlat dig till en vampyr lika mycket som en varulv – eller, en version av en varulv. Men om du kommer ihåg, jag gjorde inte ens något för att hjälpa dig. Jag bara fortsatte att ta bilder med min iPhone.

SAMUEL: Ja! Istället för att springa fram till mig med någon slags medicinsk hjälp, du bara stod och fotade.

HOWARD: Tja, det blev bra bilder.

SAMUEL: Från och med nu kanske vi ska stanna inne när vi ser varandra.

HOWARD: Well, som de visa ord Madonna sa, “Du är inte ägaren av din talang. Du är bara manager av din talang.”

SAMUEL: Jag gillar det. Det ska jag komma ihåg.

HOWARD: Visst är det bra? Hon sa det på Oprah, tror jag.

SAMUEL: Jag måste missat det avsnittet.




Källa: TM