Vampyrerna står stilla till uppföljaren av New moon
Vissa fantasier lämnas bäst kvar i det tonåriga hjärtat. Exempelvis finns det trånande ungdomar som gärna skulle ha två modiga, snygga män efter sig.
Men Stephanie Meyer är antingen en slipad cyniker som såg sin chans att tjäna pengar eller en vuxen kvinna som fortfarande drömmer som om hon vore 15 år gammal. För oavsett om Det är Catherine Hardwicke, Chris Weitz eller David Slade som står bakom kameran så är historien om vampyrerna lika tunt som cellofan.
Den förra filmen, "New Moon", slutade med en cliffhanger där vampyren Edward friade till mänskliga Bella. I "Eclipse" är det däremot ingen utveckling på någon front. Istället är det samma eviga tjat om vilken kille hon ska välja, vampyren Edward eller varulven Jacob.
Ett krystat triangeldrama med tanke på att Jacob aldrig verkar vara ett seriöst alternativ för Bella. Hon är hämningslöst hängiven sin glittrande vampyr. Så att få dras med en gång till i den dynamiken är hopplöst tröttsamt.
Hon väljer såklart alltid Edward, men för tittaren förefaller det sig udda att hon ger upp det absolut bättre alternativet. Om vi nu bortser från det otroliga i att alla vill ha tjejen som är lika rolig som en sten.
Även den intensiva bristen på logik från de föregående filmerna fortsätter. Bella håller en monolog om varför hon vill vara vampyr och det är skrattretande. Alla de som avråder henne från att ge upp hela sitt liv låter mycket mer sansade än pappskallen Bella.
Kanske skjuter man sig själv i huvudet om man hoppas på förnuft och logik i en övernaturlig historia. Eller så hade bättre karaktärer, blandning av verklighet och fantasi samt lite trovärdighet hjälpt tittaren att kapitulera och gå med på premisserna.
"Eclipse" har ett större driv än föregångaren "New Moon". Här har vampyren från första filmen, "Twilight", kommit tillbaka för att hämnas. Stundtals finns det alltså liv i filmen.
En del intressanta sidospår om Edwards vampyrfamilj har vävts in, långt mer givande än huvudkaraktärernas bekymmer. Slade har också lyckats ta fram bra skådespelarinsatser från birollsinnehavarna. Taylor Lautner som Jacob är naturligare än någonsin, det går att se frustration och sorg i hans kroppsspråk. Nikki Reed som vampyrsystern Rosalie spelar ut Kristen Stewart i den lilla scen de har tillsammans.
Robert Pattinson och Kristen Stewart är fortfarande ordentligt bristfälliga i huvudrollerna som det kärleksfulla paret. Pattinson har fulländat konsten att se förstoppad ut så fort han ska uttrycka starkare känslor.
Stewart försöker sig på fumlig Hollywood-charm som faller platt och föder irritation.
Värst av allt är fortfarande manus och dialog. Det är så pinsamt att det gör ont att titta. Något som inte riktigt går att beskylla Melissa Rosenberg för. Boven i dramat är författaren Stephanie Meyer.
Källa:www.folkbladet.se
