Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

That's What I Am - Part 14 - Människominuter och omelett



Nästa dag när jag vaknade var jag ensam. Jag som trodde att Edward skulle vara vid min sida när jag vaknade. Men det stämde inte alls. Jag blev lite fundersam. Han brukade alltid sticka hem vid sex något för att prata lite med sin familj och byta kläder men sen var han alltid tillbaka när jag vaknade. Jag hoppades inte att denna händelse hade något med gårdagen eller förra veckans händelser att göra. Jag tog mig ur sängen och gick med mina människosteg mot badrummet för att duscha och göra mig fräsch. Jag bestämde mig för att ta en riktigt lång dusch och låta mig mjukas upp och slippa fundera.

Det varma vattnet föll över min kropp. Det var nästan för hett. Men jag brydde mig inte om att sänka värmen. Värmen fick mig att slippa tänka. Jag hade tänkt alldeles för mycket den här senaste tiden då jag inte haft Edward, eller då Alice och Jacob inte varit här. Det hade varit roligast att vara med Jacob, kanske var det för att han inte var en vampyr och påminde mig om Edward hela tiden. Alice hade dessutom varit lite deppig. Jag kunde förstå det, hon gillade heller inte att vara ovän med hennes favoritbror.

När jag duschat färdigt så tog jag ett tjockt badlakan från kroken och virade det runt min kropp och satte upp mitt hår i en mindre handduk och så gick jag tillbaka mitt rum.

Jag log överraskat när jag fick se Edward ligga på min säng med ett leende på läpparna.

”Lång människominut?”, frågade han och blinkade lätt. Jag märkte hur generad jag blev. Jag kunde ju inte säga att jag inte trodde att han skulle komma.

”Människor behöver sådant.”, sa jag därför och jag fick fram till min garderob för att klä på mig.

Jag kände Edwards blickar bakom mig och jag log lite och vände mig om.

”Du vet att människor måste klä på sig och de brukar inte göra då de har sällskap.”, sa jag och flinade. Edward flinade tillbaka och reste sig upp.

”Ska jag gå och åter komma om en minut?”, sa han frågande.

”Om du lovar att komma om en minut och en sekund mer eller mindre.”, sa jag. Mest för att jag var orolig att han inte skulle komma alls.

”Jag hoppar ut ur fönstret och återkommer som en normal människa, så pratar jag med Charlie som en normal pojkvän.”, sa han och log. Sen gick han fram till mig och gav mig en snabb kyss på kinden innan han var borta.

Jag pustade ut lite. Nu skulle jag slippa känna mig stressad. Jag tog av mig handduken och satte på mig mina underkläder och sedan över ett par jeans och en blåvit flannelskjorta. Sedan satte jag igång med att borsta igenom mitt ganska trassliga hår och satte sedan upp den i en tofs. I samma samma sekund kom Edward. Jag hade inte hört honom öppnade dörren eller prata med Charlie.

”Du är färdig.”, konstaterade Edward och synade mig med ett glatt öga.

”Alice kommer att ha synpunkter på det där, du ska hem till oss, enligt henne.”, påpekade Edward.

Jasså, jag skulle hem till Alice. Vad hade hon nu för planer? Det var längesedan jag hade varit hos familjen Cullen och såg fram emot att träffa dem allihop. Kanske inte Rosalie. Hon var ju fortfarande så skeptiskt sur på mig. Och sanningen var väl den att jag kände mig ganska liten i hennes sällskap, kanske för att hon var den vackraste av dem allihop.

”Det blir trevligt.”, sa jag till svar och log mot honom. Edward nickade lite och såg plötsligt lite frånvarande.

”Är du och Alice…?”, frågade jag honom försiktigt. Edward skakade på huvudet.

”Nja...hon vägrar prata med mig för än jag bett om ursäkt och tackat henne för hennes plan.”, sa han och suckade. Jag tittade undrade på honom, varför kunde han inte bara göra det då?

”Det är inte så lätt, hon ger mig ingen chans, hon undviker mig.”, sa han och suckade till svar till min tanke.

Jag hade ingen aning om att det tog lång tid för Alice för att smälta olika saker och ting.

”De andra då? Är de irriterade eller något?”, frågade jag honom.

”Nej, de har släppt det hela och de börjar tycka att Alice är lite väl trångsynt men det löser sig väl snart, det är väldigt lätt att muta henne.”, sa jag Edward och skrattade lite.

Ja, Alice var verkligen lätt att göra glad. Det räckte, för min del, att  uppskatta Alice val av kläder till mig och hon kunde vara glad hela dagen. För vem som helst borde det där låta enkelt eftersom hennes klädsmak var rent ut sagt magisk och hon kunde få vem som helst att bli vacker. Men för mig var det inte alltid lätt eftersom jag gillade converse, jeans och skjortor mer än klackskor, klänningar och allt vad det nu fanns.

"Jag är färdig!", sa jag leendes mot Edward som nickade.

"Först måste du få frukost, jag vill inte låta min flickvän svälta, det skulle inte se bra ut.", sa Edward och log mot mig. Just det, jag var ju bara en liten människa.

"Ja det ska jag fixa.", svarade jag och gick förbi honom.

"Låt mig fixa det Bella!", insisterade Edward och drog mig bakåt så jag inte skulle kunna gå för mig. Jag suckade men log och gick efter honom ner. Edward hade redan sprungit ner och var nere i köket redan då jag kom ner. Jag antog att Charlie inte var hemma eftersom han tagit hjälp utav hans vampyrkrafter. Han hade redan tagit fram stekpannan och kläckte precis ett ägg och i andra sekunden så dukade han fram en tallrik, bestick och glas. Han tänkte verkligen inte se till att jag skulle få göra något, inte.

"Vill du ha det helt stekt eller ska jag lämna gulan?", frågade Edward och tittade undrande på mig.

"Eh, stekt helt.", sa jag snabbt. Jag förundrades fortfarande att hela familjen Cullen var bra på att laga mat, de åt det ju inte ens. Men åt andra sidan hade de hundra års utav erfarenhet ändå.

Jag satte mig på platsen där Edward redan dukat fram och funderade på om jag skulle hjälpa Edward eller om jag skulle låta honom hållas. Jag lät honom hållas för att jag inte riktigt visste jag jag skulle göra.

Edward hade utan att jag ens tänkt på det lagt en omelett bestående utav ägg, paprika och skinka. Jag var verkligen ouppmärksam av någon konstig anledning. Jag var ju trots allt en klumpig tonåring.

Jag började att äta samtidigt som han satte sig mitt emot mig och tittade på. Jag hade fortfarande inte vant mig vid att jag åt då han inte åt. Det kändes nästan som om jag åt för mycket då eftersom han inte någonting.

När jag äntligen ätit upp portionen han gett mig så reste jag mig upp den här gången var det jag som var snabbare på att ta mina grejer och före dem mot disken där jag placerade dem och gick tillbaka till honom.

”Jag ska bara gå och borsta tänderna så kan vi åka sedan.”, sa jag leendes innan jag vände mig om och gick upp för trapporna och in i badrummet där jag borstade tänderna. När jag var färdig med det så gick jag ner till hallen. Edward syntes inte till, antagligen hade han redan satt sig i bilen. Jag drog på mig mina sneakers och min jacka, låste dörren och skyndade mig ut till Edwards silvriga volvo. Som jag hade trott så satt han redan i bilen. Ur högtalarna hörde Debussy med Clair De Lune och han log mot mig.

”Alice vill ha planeringsmöte med dig...och Rosalie...angående din födelsedag.”, sa Edward och startade.

Jag vet inte vad det som förvånade mig mest, att Alice ville planera tillsammans med mig, eller att Rosalie skulle vara med eller att jag faktiskt fyllde arton nästa vecka.

Jag suckade tungt.

”Jag hoppas jag överlever.”, stönade jag. Sen så flinade jag och tog Edwards hand i min och tittade ut på vägen.


[Jag älskar ju att skriva men jag är en sådan som också älskar att få feedback och sådant. Där ni säger vad nu tycker. Så jag tänkte att ni kunde hjälpa mig. Och jag kommer att göra det lättare. Ni kommer inte att behöva kommentera något utan bara välja ett påstående hur ni tyckte att varje kapitel var, fattar nu? För då blir jag gladare och vill skriva mer]





emma

ööö inget illa menat, vet inte riktigt vad det är för fanfic, såg den nyss ;) men är det inte precis som i boken ? (;

2010-08-16 / 01:37:58
svar av: Bloggerskan

emma: det är en fanfic och detta innebär att man skriver om det man kommer på via fantasin, nu är inte jag författaren men den är inte ur boken nej...

2010-08-16 / 06:42:48


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: